Ligero Pero Real

Inga oändliga löften
som hänger från balkongen.
Vi pratar inte om för alltid
varje gång jag säger “kärlek”.

Vi känner inte den där brådskan
att bevisa att det är speciellt.
Vi ser bara på varandra
och allt känns naturligt.

Utan press på axlarna,
utan rädsla för att misslyckas.

Det jag känner är lätt,
men det är verkligt.
Det tynger inte, det stramar inte,
det kräver inte att man bevisar något.
Det är varken storm eller brand,
det är klarhet.
Det jag känner är lätt…
men det är sant.

Vi kan lätt skratta
när något går fel.
Det finns inga onödiga draman
och ingen lust att krångla till det.

Kärlek är inte alltid svindel
eller brutal intensitet.
Ibland är det den här lugna känslan
som inte vill skrämma.

Om det flyter utan ansträngning,
varför misstro det?

Det jag känner är lätt,
som luft när man går.
Jag behöver inte överdriva det
för att veta att det finns.
Det behöver inte göra ont
för att vara djup.
Det jag känner är lätt…
och det ger mig ro.

De fick oss att tro
att älska var att lida,
att utan öppna sår
visste man inte hur det känns.
Men jag vill inte ha krig
för att veta att du finns.
Jag vill inte ha påtvingad intensitet
som sedan försvinner.
Om vi kan vara enkla
utan att sluta vibrera,
kanske är den starkaste kärleken
den som inte tynger.
Jag behöver inga fyrverkerier
för att se oss lysa.
Jag föredrar det här stadiga ljuset
som inte försöker imponera.
Om det vi har är lugnt
men inte ytligt,
då är det jag känner
lätt…
men verkligt.

Det jag känner är lätt,
utan gårdagens bördor.
Utan rädsla för att förlora allt
för att man älskar för väl.
Om kärlek kan vara enkel
utan att sluta betyda något,
låt det få vara så…
lätt men verkligt.

Utan tyngd.
Utan drama.
Med dig.